Färjan till Norrbyskär
avgår från Norrbyn, som ligger ca 4 mil söder om Umeå.
Man svänger
vänster vid infarten just söder om Hörnefors.
Kring Norrbyskär finns en hel del skärgård, vilket vi ju annars inte är direkt bortskämda med här i Västerbotten. Allra ytterst ligger Snöan men den syns nog inte här.
Båtturen tar inte många minuter. Vi närmar oss Skäret och ser Värdshuset från sjösidan, så idylliskt inbäddat i grönskan.
Jaha, dags att lägga till! Det står några och väntar där.
På anslagstavlan får vi oss lite information till livs. Annars är ett bra tips att läsa in sig innan man åker till Norrbyskär. Det blir ännu intressantare när man vet vad det är man ser!
Vi tar stigen bort mot värdshuset eftersom det börjar vara lunchdags. Och sjön suger, som bekant. I den gamla betydelsen då, att man blir hungrig....
Färjan M/S Norrbyskär backar ut och vänder helt om för att återvända till fastlandet och hämta nya glada sommargäster.
Bredvid värdshuset ligger den gamla kägelbanan. Detta är också en variant av sporthall, och en väldigt vacker sådan!
Ah, värdshuset! Till lunch bjuds på Skärgårdsbuffé med olika sillar, gravad och rökt lax, laxpudding , salladermm
Den ljusa och stilrena matsalen inomhus är visserligen väldigt vacker men vädret gör att vi lockas ut....
... och väljer antingen den inglasade altanen eller rent utav den öppna altanen där de svalkande sommarvindarna leker.
Mätta och belåtna, och utrustade med varsin extra flaska vatten i sommarvärmen, vandrar vi vidare efter byagatan på Stuguskär där de fantastiska tegelhusen ligger. Detta var arbetarbostäder, fyra familjer i varje hus, med varsin ingång.
Lummig grönska överallt. Riktig t nostalgisk sommarlovskänsla att vandra fram här på grusvägen, eller kanske ta av sig skorna och gå barfota i gräset vid vägkanten.
Vi förirrar oss ut mot Kalmarn som en gång i tiden var utskeppningsplats. Nu finns här gästhamn , och åtminstone en skrattmås....
Vindkraftverken på Gabrielsberget i bakgrunden
Nu är vi tillbaka till
vägkorsningen ovanför färjeläget, där kiosken ligger.
En glass är ju
aldrig fel.
Hoppas att alla besökare stoppar sitt skräp i de här skojiga soptunnorna!
Intill kiosk och soptunnor finns också toaletter.
Vi går över vägbanken till Långgrundet och skymtar Museet i bakgrunden.
Såghuset i original är rivet men man har byggt upp modeller av både det huset och andra byggnader, fast i lite mindre skala.
Tegelbyggnaden i bakgrunden är dock autentisk.
Här, i den bevarade industribyggnaden av tegel, ligger museet. Men inte bara museet, utan även en servering och väldigt fina utställningslokaler.
En vacker detalj som bevarats.
Inne i museet får man veta allt om Norrbyskärs historia. Detta är faktiskt något rätt unikt!
Här kommer man in i museibyggnaden! Jag har ingången till själva museet bakom ryggen där jag står och tar bilden.
En liten butik finns det, där man kan köpa med sig fina hantverksprodukter från lokala hantverkare.
Serveringen skymtar till höger och där uppe på loftet finns fler bord och stolar samt utställningsytor.
Vilka fönster!
Just nu visas här en utställning med akvareller av Nina Johansson. Motiven är hämtade från Skäret.
Det finns också foton av Carin Forssell som dessutom har skrivit om flera generationers liv här.
På Loftet har hantverksgruppen Unik Design Umeå sin utställning. Läs mer!
Textil t av Anna-Lena Berglund.
Vi är fortfarande på Loftet. Dockan vid väggen föreställer en stabbläggare.
Tavlorna på väggen är gjorda av Lena Siljebo.
Som av en tillfällighet är även jag själv representerad... Tre av mina foton finns med bland Susan Sondells mini-tavlor.
Keramik av Eva A Holmström. Lena Siljebo har haft ett finger med i spelet också.
Nu är det minsann dags för kaffe. Detta måste väl ändå vara ett av de vackraste caféerna i trakten.
Närbild på fönstret.
Här, strax söder om platsen där själva sågverket låg, gick en högbana, alltså en järnväg fem meter upp. Virket kördes till brädgårdarna för att staplas upp.
Vi ser resterna av högbanans fundament, stora huggna stenblock som snart är helt övervuxna av grönskan.
Kajerna har ruttnat bort, och potatislanden är mest sly.
På Långgrundet ligger den andra byagatan.
Här är husen byggda av trä och vitmålade. Lika idylliskt här....
Jag antar att de flesta husen nu är enfamiljsbostäder för stadsbor på sommarnöje.
Nästan alla husen är
prydliga och
välskötta.
Och inte skulle man ha nåt emot att slå sig ner här en stund med
kaffekoppen.
Nästan alla, ja. Ska man slå till, månntro? Tänk att ha ett hus på Norrbyskär! Men det verkar vara mycket skrapning och målning innan det är i klass med grannhusen.
Här fanns det potatisland. Nu betar fåren här, så förhoppningsvis växer det inte igen alldeles.
Längst söderut där byagatan på Långgrundet slutar, ligger skolbyggnaden.
Här fanns salar för både idrott och hemkunskap men också en kyrksal och ett bibliotek .
Nu börjar det kännas i benen av allt vandrande. Kanske inte så dumt med det lilla turisttåget i alla fall?
Men det är rätt skönt att gå också, åtminstone när omgivningarna ser ut så här!
Lite varstans påminns vi om skärens förflutna.
Gamla pråmar skymtar i bakgrunden.
Så här nära är det mellan öarna! Det var nog en väl vald, skyddad plats för det lilla mönstersamhället där Kempe styrde med fast hand.
Och här har vi väntkuren där man kan sitta och vänta på färjan om vädret är tristare än idag.
Undrar om antalet brevlådor avspeglar antalet sommarboende?
Ett anslag på husväggen meddelar att både cyklar och kärror är privata.
Färjan ligger och väntar, dags att kliva ombord!
Tack för idag, vi kommer säkert tillbaka!
